Levain – ett fantstiskt smakrikt vitt surdegsbröd

Igår, lördag var det förutom Nobelldagen, Slow Foods födelsedag, Terra Madre Day.
I hela världen firar man på olika sätt. En god vän till mig bakar Lussekatter på ekologiskst Safrann som en kamp mot Opium. Och massa grupper över hela världen inklusive oss i göteborg hittar på olika tillställningar. Slow Food Göteborg skall imorgon äta utrotningshotad mat, smaka på ryska rätter och titta på bilder från urfolkskonferensen ITM i Jokkmokk. Återkommer om detta.
Hur firade jag då?  Jo, i all blygsamhet satte jag fröt till något riktigt gott. Jag firade genom att sätta en surdegsgrund som såg ut såhär:
Surdegsgrund:20 g surdeg, 15 g vatten, 30 g mjöl
Så här gjorde jag den första lilla fördegen som kallas Mamma:
"Mamma" Dag 1, morgon
30 g (1/2dl) vetemjöl (oblekt och gärna ekolgiskt)
20 g vildjäst
10 g ljummet/varmt vatten (ca 40°)
I eftermiddags då jag hade matat den flertalet gånger
Efter 5 timmar så blev "mamman" en "chef" (kock på franska). Under tiden den jästa hann jag åka upp till landet.
"Chef" Dag 1, eftermiddag
30 g vetemjöl
25 g ljummet/varmt vatten
blandningen från morgonen
Efter 5 timmar hade den jäst litegranna, och det fick räcka. Denna degen går att spara till framtida bak men jag fortsatte och blandade till den slutliga fördegen, en Levain. Men det fick vänta lite för först skulle det bli en härlig middag..
"Levain" Dag 1, kväll
525 g (8,75 dl) vetemjöl
350 g ljummet/varmt vatten
blandningen från morgonen
Efter att ha jäst över natten, drygt 12 timmar. Är fördegen äntligen färdig att baka med. Den doftar sött och har bra jästkraft. Trevlig överaskning på morgonen. Fast ärligt talat var jag lite besviken då min deg knappt hade nått dubbel storlek..
Nu var det dags att baka det klassiska Franska Lantbrödet som kallas Levain (efter fördegen):

Dag 2, morgon
950 g vetemjöl (15,8 dl)
800 g levain (nästan hela blandningen)
550 g ljummet vatten
10 g salt (2 tsk)

Nu blandande jag degen i en köksassistent lät den vila (medan jag åt frukost), blandade igen och tjälpte upp i en inojlad glas-skål. oljade in händer och vek degen genom att ta tag uppivrån dra den ned och sedan från höger till vänster 3 gånger med en halvtimmas mellanrumm. Efter att degen jäst totalt 3 timmar är det dags att baka ut den. Upp på bakbord. Dela i två delar. Vik dem som ovan och placera på väl mjölade handdukar, med hoprullade tidningar emellan. Efter en dryg timme var det sjuss in med dem i ugnen på 275° i 15 minuter. Och jag vågade inte hoppas på förmycket för de hade knappt lyft en centimeter.

Men väl inne i den superheta ugnen dröjde det bara 10 minuter på 275° så hade de tredubblat i storlek. Efter 15 minuter med ett vattenbad i ugnen så hade de dessutom fått en hård knastrande yta. NU var det dags att vädra ut ångan och ner med tempen till 230°. I med stektermometer och ops så var brödet 98° inuti och därmed färdigt. Tålamodet hade lönat sig och för första gången hade jag bakat något riktigt proffsigt på bara mjöl vatten, salt och matskedar surdeg! Vilket lyckorus!

275° i 15 minuter sen 230° till det nått en innertemperatir på 98°
Och vilken upplevelse både för gom, näsa ögon och öron att knastra i det nygräddade brödet med familjen en söndasgskväll! Billigare njutnng får man leta efter, och det tar inte så mycket tid. Surdegens små mikroorganismer som skapar den där karaktäristiska smaken är fler i ekologiskt mjöl än konventionellt odlat, men i helgen hade jag endast tillgång till närproducerat oblekt vetemjöl från Assarebykvarn. Men det dög fint..

Kräver bara lite planering och tålamod..

Årets julklapp kanske är en bit av polarns gamla surdeg? Det sägs att den har mer arom ju äldre den är!
Och hållbarheten är fantastisk, brödet håller en vecka (jämfört med ett par dagar för vanligt vitt hembakt)  – och surdegen håller hela livet bar du matar den!
//Jonathan
Receptet jag följde hittar ni på:

Torsdagsmys!

Har varit en riktigt bra dag idag!

Har fått pratat med ungdomssamordnare på flera plan inom Slow Food och tror nu att jag har grepp om situationen. Internationellt i ungdomsrörelsen inom Europa så kommer en fokusfråga att vara EUs gemensamma jordbrukspolitik. Om ni undrar varför så kolla in denna filmen som förklarar på ett enkelt sätt.

Är du intresserad av denna frågan och vill engagera dig mer, så kontakta mig på ann@42ann.se

Har man haft en bra dag, så ska man avsluta den bra också. Så min avslutas med persiljefrästa kantareller på hembakt rågknäcke toppat med lite parmesanost och till det ett glas rött vin. Underbart mys i höstmörkret!

/ann i Falköping

Tips! Passa på att ta vara på alla goda svampar nu!


Vår bästa tid är nu!!!

Har kyl och frys fulla av grönsaker och bordet fullt av äpplen. Den bästa tiden för att njuta de lokala varorna är nu. Jag har förmånen att kunna åka hem till min far som odlar mycket själv. Har man inte den förmånen så finns det ofta någon typ av marknad man kan nå där man kan träffa bönderna själva. Men säsongen börjar gå mot sitt slut, så se till att ta vara på grönsakerna så de håller sig in i den mörka vintern!!!

Så njut av hösten!

 

/ann, Falköping

 

TIPS! Många äpplen tas inte om hand... så förbarma dig över fallfrukten även om det kanske inte är din tomt, troligt är att det bara blir maskmat annars ;)


STADSODLINGS-safari i GBG

STADSODLINGSTUR

Den 20:e augusti gav vi i oss ut på upptäcksfärd i Göteborg. Vi spanade stadsodlingar i diverse olika format. Till hjälp hade vi goa glada Niklas Wennberg som guidade oss på safarin genom den urbana jungeln.

Här får vi en introduktion till stadsodling av Niklas Wennberg på Kvartersodlat i Kvillebäcken, 6 min spårvagnsresa från brunnsparken.
Först ut på schemat var Kvartersodlat Kvillebäcken, 6 minuter från stadskärnan.. En rivningstomt där man ordnat en ekologisk pallkrageodling och tillhörande containercafé (vad sägs om ort-te självplock eller chokladkaka med zuchini direkt från odlingen). Det ni ser på bilden ovan är caféet. Rivningstomten skall det sedermera byggas en ny saluhall på, och den har de fått "låna" av  fram tills den skall stå färdigbygd år 2013.
Kolla in SR och Tv4:s reportage på länkarna nedan:

Andra stopp var "Bondens egen marknad" på Haga Nygata där bönder runtomkring Göteborg ett antal lördagar på hösten säljer färska grönsaker, mm. En stor del av dessa är kravmärkta.
Stadsnära grishållning, 200-kilos gourmet-paket som lever bland de bästa av grisliv..
Mycket STADSNÄRA grishållning
Tredje stopp var sedan Grisarna!! Den efterlängtade Grissafarin. 7 minuter från Korsvägen (stan) med buss (hållplats: Helenedal) och en lite promenix längs vägen så kom vi till slut till de charmiga, stora linderödssvinen.
Niklas berättade för oss att Grisarna här fungerade som ekologiska alternativ till mekanisk bearbetning av sly, istället för att man skall behöva gå med röjsåg och få miljontals rotskottt efter detta så går grisarna och bökar upp rötterna och äter up rotogräs mm. Han berättade även att i grisbökad odlingsmark överlever större delen av granplantorna, medan mekaniskt bearbetad mark har ett svinn på över hälften av plantorna. Dessutom fick de gå på en sedan länge oupplöjd åker för att öpnna upp marken rensa ogräs och äta insekter. Snacka om "Multipurpuse-pigs"!
Vi fick även lite fördjupade konskaper inom grishållning. Grisar vill ha tillgång till hö, som de kan tugga på, annars mår de helt enkelt inte lika bra. Grisar diar under en extremt kort stund varav grisarna måste höra signalen, skynda sig fram och helt enkelt "äta som en gris"! I vanliga fall brukar man slakta grisarna ganska tidigt och de får inte leva så länge, men dessa linderödssvin får leva länge tills de blir mellan 200-400kg och passar utmärkt att lufttorka! (Tills de blir feta och fin dvs.) Köttet säljer han alltså direkt till lyxkrogarnas charkuterier. I denna storlek är det heller inte helt lätta att handskas med då de vet vad de vill och faktiskt kan vara lite agressiva om du inte visar din ömma sida. Men de är riktigt sällskapliga djur!
Sammantaget har dessa grisar det alltså över standard. Eftersom vanliga grisar är framavlade att vara inomhus hela året är de inte genetiskt ampassade efter KRAV®:s reglering på utomhusvistelse – och KRAV®-griskött är i allmänhet därför inte så bra att köpa. Linderödsvinet däremot är en helgammal svenska lantras med endast ett 400-tal stycken i hela världen och denn klarar våra svenska vintrar utomordentligt.
NU är man riktigt sugen på att bli grisbonde på deltid!
Vi avslutade dagen på Tillsammansodlingen där vi njöt av en soppa där allt kom från odlingen, ett hembakat surdegsbröd med bondbönshummus från odlingen. Och vackert var det också!
Sista stopp var Tillsammansodlingen i Mölndal, 22 minuter från korsvägen. Här odlas det en massa grönsaker och alltihoppa drivs av ett kollektiv på ca. 40 pers. Det hela började förra våren när ett gäng som engarerat sig i Omställning Göteborg (en rörelse för omställning för att klara peok-oil och klimatutmaningen). Vi fick en rundtur kring den stora odlingen och introducerade begreppet permakultur lite lätt, vilket är ett designredskap för ett hållbart samhälle.
Sen blev det skördemåltid. Rödbetssoppa med massa andra goda grönsaker, allt från Tillsammansodlingen! Till detta bjöds det på surdegsbröd bondböns-hummus (också från odlingen) mm. (dekorerad med odlingens vackra purpurkål och sockerärtor). Tack så mycket till de duktiga kockarna Ida och Fredrik!!
Vi pratade lite om SLOW FOOD och Youth Food Movement och gjorde en tacksamhetsrunda där vi höll varandras händer och berättade något som vi var tacksamma över.
Jag kanske glömde säga det då men jag är iaf. oerhört tacksam över att jag arrangerade denna fina dagsutflykt!
Tack och hej,
Jonathan
Göteborg

FuturePerfect - bortom hållbarhet, till livskvalitet "slow life"!

"An adventure in living well"
Så marknadsförde man den nya festivalen FuturePerfect – för att belysa att hållbarhetsrörelsen måste se bortom hållbarhet, och se till den positiva, förändningar som leder oss till ökad livskvalitet.
En del av de som verkar för positiv förändning, såväl i Sverige som internationellt samlades förra helgen den 28-31 på Ängsbacka Kursgård en bit från Karlstad, för att försöka undersöka hur vi kan göra framtiden "så perfekt som möjligt" och ha riktigt kul på samma gång.
I en av många platser där intressanta diskussioner ägde rum under festivalen. Detta var ett seminarium om hållbara städer.
Flera hundra deltagare var med och gjorde festivalen FuturePerfect till en milstolpe i hållbarhetsrörelsens historia. Faktum är att ordet festival är aldeles för begränsade. För första gången någonsin annordnades en festival som mixade musik, konst, filmer, workshops, diskussionsforum, avslappning och mat (allt med fokus kring hållbarhetsfrågor). Bara det gjorde festivalen unik i världen. Övrigt som gjorde festivalen till unik var att alla deltagare var med och skapade den genom att hålla en workshop, vara med i disussionerna.

Givetvis kunde jag inte missa tillfället att vara där och representerade mig själv och Slow Food.
Detta tar jag med mig från festivalen:

Vi gick "från Powerpoint till persilja"
Festivalen präglades av ett fokus på att ha kul, inte hålla en massa torftiga Powerpoints (dessa var strikt förbjudna) -  istället var forum och seminarier (oavsett storlek) en plats för dialog och diskussion. Vi diskuterade Arkitektur, Städer, Mat, Design, System, Ekonomi, Lokalisering (som en nödvändig motpol till globalisering) Och ledande namn internationellt eller i Sverige när det gällde hållbarhet på dessa ämnen var på plats.
Allt detta i en vacker omgivning där vi åt ekologisk mat som delvis producerats på plats (av Flow Food gänget som experimenterade i en stor fantastisk vacker odling med Permakultur som ledord), vi satt på gräset under fruktträden och träffade nya fascinerande engagerade människor från världens alla hörn. Design-gurun John Thackara utryckte det som att vi gick "från Powerpoint till persilja", "från Powerpoint till Permakultur".

Deltagarna minglar i gräsmattan under en av festivalens 11 trevliga måltider. Det är här som de mest spännande möten och samtal äger rum, bakom kulisserna.

Mångfaldens festival
Den mångfald av människor som deltog i och därmed var med och skapade festivalen bidrog till många intressanta diskussioner, och en mångfald av intryck. Och fastän vissa diskussioner lyfte fram känsliga frågor som huruvida vi alla skulle bo i stan eller på landet i framtiden så var slutsatsen i de flesta fall att vi behöver en mångfald av lösningar. Mångfalden av människor bidrog också till otrolig möjligheter för nätverkande och man insåg snabbt hur stor vidd det var på vilka proffessioner folk hade fastän vi alla arbetade mot samma mål. Min personliga lärdom av detta är att samarbeten mellan olika delar av hållbarhetsrörelsen skapar så mycket mer än vad var och en av alla krafter kan åstadkomma ensamma. Många bäckar små helt enkelt.

A Regenerative Social Design?
Dessutom så bär jag med mig hur mycket bra man kan åstadkomma genom att låta ett evenemang organisera sig själv till viss mån. Schemat var öppet för nya impulsiva programpunkter och var därmed hela tiden under förändning. Man bara skapade platformen för engagerade människor att dela med sig av det som dom brann för och plötsligt hade man ett dussin programpunkter att välja emellan under samma timme. Inspirerande.
Permakulturprincipen om att system skall vara självreglerande går även att tillämpa på sociala system!
Känslan av att leva i en värld d är alla hade sin plats, sin livsuppgift skapade en känsla av mening. Man kunde stanna upp och njuta av livet. Mindfullness. Du möttes av glada ansikten och en avslappnad atmosfär av tillit och omtanke. Allt detta uppkom på några dagar/ några timmar mellan personer som tidigare aldrig träffats. Det är häftigt!

Slow life?
För att sammanfatta min rapport från festivalen kan man säga att återkommande var hela tiden maten som central kraft för förändring, och vad vi egentligen gjorde på Ängsbacka var att dra ner tempot från storstadens höga puls och ta oss tid för mat, prat och umgänge vid brasan. Vi åt Slow Food – ekologisk (och vegetarisk mat) – inte Fast Food (korv med bröd och hamburgare inskeppat från andra sidan jorden, från djur uppfödda på hektar efter hektar med regnskogsskövlande spanmålodling). Vi tog oss tid att prata med varandra, inte bara tala ytligt eller dra de gamla intränade salespitchen – här möttes vi som människor. Att leva enligt långsamhetens ideal i motsats till det snabba industrisamhället, som vi gjorde denna helg är den rätta vägen framåt.

//Jonathan Naraine
Slow Food Göteborg

Fler festivalrapporter:
http://www.minplanet.se/livsstilsnyheter/1891-future-perfect-festivalrapport
http://www.caminomagasin.se/bloggar/johanna-stal/lite-narmare-en-perfekt-festival
http://sverigeselevradsvea.wordpress.com/2011/07/30/vad-kan-sveriges-elevrad-–-svea-och-elevraden-gora-for-att-verka-for-hallbar-utveckling/

Rapport - Internationell urfolkskonferensen i Jokkmokk !

Tack vare ihärdigt arbete i dussintals år från samiskt håll (Slow Food Sapmi) och goda samarbeten med Slow Food i Sverige och Slow Food internmational har Sverige och Jokkmokk fått äran att hålla värdskapet på Slow Foods första internationella urfolkskonferens. För forsta gången arrangeras Indigenous Terra Madre den 17-19 juni! Och jag Jonathan från Slow Food Göteborg rapporterar direkt från Jokkmokk. Det börjar alltså IDAG!! Och håller på tills på söndag. Konferensen har som syfte att samla urfolkens lokala kunskaper och hitta nya ingångar på frågorna om hållbar matproduktion (god ren och rättvis mat) göra det möjligt för samarbete mellan folken. Urfolksgrupper från världens alla håll har nu anlänt och stämningen på Jokkmokk är nu på topp, en timme innan allt börjar upplever man läget lite som lugnet inför stormen.

Förberedelserna har varit igång sedan i måndags. Jag anlände i onsdags som volontär... Jag började med att besöka same/fjällmuséet Ajtta och igår så körde vi igång på allvar den första delegaten anlände redan till frukost igår. Han hette Rogelio och var från Equador - och berättade sin livshistoria för oss. Hur han vuxit upp på en traditionelln ekologisk gård där hans farfar var medecin man och frisk och pigg som få (blev 113 år gammal) och kände alla i hela byn. I deppressiva tider var livet lite svårt ute på landet så Rogelio immigrerade till staden och började plugga till Agronom, som färdigutbildad hamnade han sedan på storskaliga industriella jordbrukanläggningar som tack vare de multinationella företagen som Monsanto m.fl.  (Les Transnationales) använde kopiösa mängder besprutningsmedel (gifter för både människor och djur). "Jag höll på att dö av alla gifter" sa han. Till slut kom han i kontakt med Permakultur och biodynamiska odling och han insåg attt det var detta som hans föräldrar och farföräldrar hållt på med i alla tider. Han har blivit certifierad av Bill Mollison som permakultur designer och har arbetat med detta i 10 år. Återkommer om permakultur vid ett annat tillfälle med kortfattat handlar det om att matproduktion på naturens villkor och design för ekologisk hållbarhet.

Om precis en timmar inleds den stora konferensen med ett första seminarie. Idag kl. 11. detta går att följa i direktsändning som webtv på, där kommer även kunna följa nyheter från konferensen..
http://www.slowfood.sapmi.com

NU måste jag sätta igång med sista minuten förberedelser! Ses och hörs!!

Jonathan
Jokkmokk



Can the World Feed 10 Billion People?

Raj Patel funderar kring olika mojligheter i artikeln nedan. Mycket intressant!

/Kajsa
Stockholm

http://rajpatel.org/2011/05/04/can-the-world-feed-10-billion-people/

Köttriket

Efter att köttkonsumtionen minskat eller stagnerat under 2009 har den under 2010 återigen ökat. Tyvärr! Detta med tanke på att forskare och experter är eniga om att köttproduktionen världen över är en enorm orsak till den ökade växthuseffekten. Till diskussionen hör också att djurskyddslagarna världen över ofta är under all kritik. Ibland känns det synd att det är högkonjuktur - vi verkar bli så otroligt hetsade att handla bara för att vi kan. Tänk om vi sparade undan de där slantarna som går till kött och lade på en resa, vardagslyx eller gå ner i arbetstid. För mådde vi sämre under 2009 för att vi åt mindre kött? Knappast!

Läs mer om Jordbruksverkets senaste statistik:

http://www.jordbruksverket.se/formedier/nyheter/nyheter2011/kottkonsumtionenstigerigen.5.e01569712f24e2ca0980000.html

Visste du?!
Att vi inte kan främja ett hållbart jordbruk helt utan djur. Vi behöver betande djur som håller våra landskap öppna och konstgödsel blir värdelöst när djuren själva står för gödseln. Fiffigt! Dock gäller det att välja rätt kött!

Tips! Välj svenskt kött från betande djur, en EKO-märkning garanterar detta. Och kom ihåg att även grisar och kycklingar och höns ska gå ute! Ekoägg kära vänner, ekoägg!

/Kajsa
Stockholm

Mjölk och bondekooperativ

Jag känner en man som bor på en av de vackraste platserna på jorden. I ett vitt hus, med en gårdsplan, en bagarstuga, ett litet stall – fast med får som inneboende, hagar, skog, gödselstack och det viktigaste av allt, en ladugård! Med tillhörande fodermagasin och höskulle, rundbalar runt knuten och skördetröskel i garaget. Han är verkligen en riktig bonde! Och hur många känner en sådan egentligen?

När jag var liten var hans gård en av de allra bästa och mest spännande platserna på jorden. Hos bonden fick man köra traktor fast man bara var fyra, åka flakmoped, fodra tjurarna och låta kalvarna suga på ens tummar. Man fick åka med på toppen av hövagnen, trampa havre tillsammans med spindlarna och spola ladugårdstaket så att bajset yrde. Men det bästa av allt. Det som ändå vägde tyngst var att man varje morgon fick gå ut i ladugården med en tillbringare och vrida på kranen till den stora, rostfria mjölktanken så att en fem centimeter tjock stråle pinfärsk mjölk fyllde kannan med sån fart att bara tanken på vad som skulle hända om man inte hann stänga kranen igen var fasansfull. Det var riktig mjölk det! Och som Corn Flakes och mjölk smakade hos bonden, oj oj oj! Jag vägrade äta det under resten av året för smaken var så fel, så blek och ogod i jämförelse. ”Vanlig” mjölk smakade liksom inte ladugård, extramorfar, gräs och solsken – bara likadant varje gång. Urtråkigt!

Idag har bonden bara sju köttdjur, mjölkproduktion blev för olönsamt och jobbigt i längden – man måste ju leva också. Precis som att en sommar var doften av hönseri plötsligt borta, man såg färre kor i hagarna, traktorerna började plötsligt likna museiföremål och fårhagen försvann under sly och gräs. Längs den 3 kilometer långa vägen ner till havet där det tidigare funnits sex aktiva bönder så fanns bara en kvar. Och även den bonden letar nu efter en köpare till de sista sju kreaturen. Ingen kan eller vill ta över gården, den enda aktiva bonden i området kan inte ha betande djur på allas överblivna mark och som ensam bonde som i sommar fyller 70 och ska höftledsopereras för andra gången blir det mycket jobb. Väldigt mycket jobb! Somrarna med mjölk direkt från juvren känns långt borta men längtan efter en riktigt god portion Corn Flakes kvarstår. Kanske till och med starkare än förr.

Det är inte för inte som man känner att en riktig insats för framtidens matkultur skulle vara att lämna den igengasade storstaden och bli bonde på en av jordens vackraste plaster. För faktum är att bara knappt 1,5 procent av den svenska befolkningen är lantbrukare. (Naturskyddsföreningen) För 50 år sedan kunde och förväntades en sådan bonde föda sex till åtta personer. Idag förväntas han föda ungefär 126 personer, men kan givetvis inte göra det och samtidigt ha folk som tappar mjölk direkt ur kranen i ladugården. (Food Inc, 2008) Det blir en väldans kö till mjölktanken om mornarna det…

Men det är så deprimerande att det här är vad som pågår samtidigt som extremt många går arbetslösa och ännu fler går hungriga. Men problematiken ligger inte bara i att arbetet som bonde sker på 200 procent, är otroligt slitsamt och knapert. Utan också till stor del i att alldeles för få barn har fått uppleva den genuina lyckan av att ha en kalv sugandes på ens tumme. De nästan 99 procenten (!) som bor i städerna har aldrig ens fått smaka på en riktig portion Corn Flakes med mjölk. Riktig mjölk! Men det måste gå att komma på ett sätt där dessa två ganska sorgliga verklighetsbilder kan slås ihop till en positiv, hållbar och lycklig framtidsvision. Jag tänker mig att man istället för att gå till gymmet en gång i veckan åtar sig x antal timmar i ett bondekooperativ. Tillsammans med bonden – arbetsledare och utbildare, bildar man en grupp med frivilliga som delar på arbetsbördan och så även på frukterna av mödan. Mjölkkor på en gård, ägg på en annan, kött från en tredje. Gammal hederlig byteshandel.  Bara längs den tre kilometer långa vägen till havet skulle det kunna sysselsättas massor av stressade stadsbor, sparas mängder av koldioxid, skapas helt nya hushållsbudgetar, utbytas kunskap, tas vara på traditioner och inte minst – skapas lycka! För att få höra hur tystnaden lägger sig i ladugården när alla djuren blivit utfodrade och veta att det blir mjölken som du senare häller på dina flingor, det är lycka det!

/Kajsa

Stockholm


Föryngring i Göteborg!

Igår var det årsmöte i Slow Food Göteborg där jag fick äran att vara med. Dettta främst då det skulle bli en riktig föryngring inom styrelsen. Tre nya styrelsemedlemmar med en ålder under 35 år där den yngsta är Jonathan som även skrivit en del här på bloggen som är 18 år. Det delades också ut en spännande premiering till en skolrestaurang i Göteborg. Känns riktigt kul att man kan se att även de som lagar maten i offentlig sektor annamar Slow Food tänket!!!

Så Gott jobb Göteborg! Hoppas detta kan inspirera andra Slow Food föreningar runt om i Sverige!

 

/ann

 

Dagens tips! Ta en promenad i solen och njut av vår natur och moder jord!


Har du passion för mat?

I helgen är en mässa för alla matintresserade som har vägarna förbi Göteborg. Det är på Eriksberg och ni hittar all information HÄR

 

/ann


Är du i Stockholm och vill ha något att göra den 28 februari???

Slow Food Stockholm Haga bjuder på gratis filmvisning av Food Inc och ett panelsamtal med bland andra Mats-Eric Nilsson och Stockholms ende bonde om att äta och handla hållbart.

Det är inte svårt att handla gott, rent och rättvist!

Film och panelsamtal måndagen den 28 februari kl. 18 på Tvålpalatset i Stockholm.

Filmvisning av Eric Slossers och Michael Pollans film Food inc – därefter paneldiskussion och mingel på Tvålpalatset Sankt Paulsgatan 29, T-bana Mariatorget, Stockholm. Start kl. 18

Välkommen att mingla och diskutera med Slow Food, Mats-Eric Nilsson, författaren till Äkta vara och Hemlige kocken, Nätverket Tillväxt som berättar om vilken mat du kan odla i stan. Sanda hönseri och Stockholmsbonden Oloph Fritzén berättar om sin djuruppfödning. Ekobutiken 8t8 lagar goda nudlar.

Öppet för alla!

Kontakt:

Kajsa Sahlin 0706 407 047 kajsa.sahlin(at)gmail.com

Ulla Tillgren 0705-880 853 ulla.tillgren(at)telia.com

www.slowfoodstockholmhaga.se

Dagens tips...

Glömde ju ge ett konkret tips i förra inlägget... Dagens tips bygger på vad vi sagt tidigare om att äta mat som är i säsong. Så det blir ett mattips Fläsklägg och rotmos passar perfekt för denna årstiden, och alla ingridienser går att få tag på svenska och ekologiska... och för att göra det en bättre så va den ekologiska fläskläggen på extrapris i min butik denna veckan... så det är just vad som står och puttrar på plattan just nu!!!

 

/ann


Europa nyheter!

Tänkte idag ge lite uppdatering på vad som händer inom Youth Food Movement i Europa och på hemmaplan!

Första rapporten är ifrån England och YFM London som har ett event den 17 februari, som ni kan läsa mer om här.

Sen är det (som vanligt) full fart på ungdomarna i Amsterdam. De kör 25 februari igång en ny omgång med deras YFM academy, som är en samverkan mellan studenter och yrkesverksamma inom områden från jord till bord, det vill säga allt från bönder till kockar.  Deras nästa projekt är en Food Film Festival 18-20 mars som ni kan läsa om här... om ni kan holländska vill säga. Om ni är intresserade av att veta mer om hur dom har lyckats i Nederländerna och medverka vid denna filmfestival så hör av er till mig på ann@42ann.se så berättar jag mer!

Vad det gäller läget i Sverige så jobbar vi vidare på att få igång lokala ungdomsinitativ och vill gärna ha fler som är villiga att göra något på sina hemorter. Hör av er på tidigare angiven adress, så gör jag allt jag kan för att hjälpa er. Där det är mest på gång i nuläget är Göteborg, då vi hoppas få igång en studentförening inom universitetet och vi har några unga som börjat engagera sig.


Hur CocaCola blev surdegsbröd...

Jag hittade en halvtom flaska Coca Cola flaska från lillebrorsans kalas förrförra helgen och tänkte att trots att Coca Cola Company är lika med Fast Food, äckligt orent och orättvist, så var denna flaska redan köpt och borde användas. Avslagen som den var ville ingen ha resten, så jag bestämde mig för att trolla med den så att inget skulle gå till spillo.

 

Beslutet föll på att transformera kolan till ett vörtbröd. Ni kanske tänker att julen är förbi, och det stämmer ju! Men faktum är att vörtbröd har sitt ursprung i att ta vara på en restprodukt från öltillverkningen och det är först på senare år vi har transformerat den till ett måste på julbordet. Så jag kokade upp kolan (koka kola, haha) med färsk, pressad ingefära och lite malen kanel (hade ingen kryddnejlika), och tänkte hälla i en skvätt öl men hittade bara brandy. Det fina med att ha denna julmustliknande vätska som degspad är att det inte behöver tillsättas 2 dl mörk sirap — brödet får tillräckligt med färg och sötma ändå.. :)

 

Jag hällde detta varma degspad över lite rågkross, som jag tänkte skulle göra brödet lite mustigt. Mjölet man brukar använda i vörtbröd är rågsikt, men det är egentligen samma sak som att själv blanda 60% vetemjöl och 40% fint rågmjöl. Mamma hade, trots att icke ekologisk rågsikt innehåller massa mjölbehandlingsmedel och andra tillsatser gått på marknadsföringsknepet och köpt en stor påse. "Man tager vad man haver köpt" tänkte jag, med längtansfulla tankar tills nästa gång jag får sköta inköpen.

 

Nästa steg blev dock inte att i enlighet med många recept tillsätta ett eller två paket jäst – för jag tillverkade en surdeg i somras som vi matat regelbundet och som längtar efter att få baka ett riktigt långsamt surdegsbröd. Vört vore vore ju ett fantastiskt bröd att provbaka med nu när jag har lite tid i helgen, tänkte jag.

 

Konsten med surdeg är att man skall låta den förjäsa (kallas ”prooving”) med endast en del av mjölet i 12 timmar i ett varmt rum, för att sedan blanda i resten och göra som med vanligt bröd. Jästiderna brukar bli 2-3 gånger så långa men å andra sidan behöver du ingen. För att undvika förjäsningen så fuskade jag dock lite och tillsatte en tesked torrjäst, resten av mjölet och bearbetade till fin konsistens.

 

Nu tre timmar senare är degen redo att baka ut, och den ser riktigt fin ut. En hemlighet jag fick lära mig på den mysiga tv-serien River Cottage är att täcka med platsfolie för att hindra drag — ett enkelt sätt att slippa hysterin med man hålla köksdörrarna stängda.


 

 

[En ny version av det urgamla surdegbrödet, med söt doft av ingefära]


Vill ni veta mer om hur man gör surdegar och surdegsbröd kolla in:

http://sourdough.com/blog/sourdom/beginners-blog-starter-scratch

 

 

 

Njut nu ordentligt av helgen allihop, och ät något riktigt gott!

 

//Jonathan

 

Göteborg


 


RSS 2.0