YFM Sverige

Har varit en riktigt bra dag idag!

Har fått pratat med ungdomssamordnare på flera plan inom Slow Food och tror nu att jag har grepp om situationen. Internationellt i ungdomsrörelsen inom Europa så kommer en fokusfråga att vara EUs gemensamma jordbrukspolitik. Om ni undrar varför så kolla in denna filmen som förklarar på ett enkelt sätt.

Är du intresserad av denna frågan och vill engagera dig mer, så kontakta mig på ann@42ann.se

Har man haft en bra dag, så ska man avsluta den bra också. Så min avslutas med persiljefrästa kantareller på hembakt rågknäcke toppat med lite parmesanost och till det ett glas rött vin. Underbart mys i höstmörkret!

/ann i Falköping

Tips! Passa på att ta vara på alla goda svampar nu!

Har kyl och frys fulla av grönsaker och bordet fullt av äpplen. Den bästa tiden för att njuta de lokala varorna är nu. Jag har förmånen att kunna åka hem till min far som odlar mycket själv. Har man inte den förmånen så finns det ofta någon typ av marknad man kan nå där man kan träffa bönderna själva. Men säsongen börjar gå mot sitt slut, så se till att ta vara på grönsakerna så de håller sig in i den mörka vintern!!!

Så njut av hösten!

 

/ann, Falköping

 

TIPS! Många äpplen tas inte om hand... så förbarma dig över fallfrukten även om det kanske inte är din tomt, troligt är att det bara blir maskmat annars ;)

Flera hundra deltagare var med och gjorde festivalen FuturePerfect till en milstolpe i hållbarhetsrörelsens historia. Faktum är att ordet festival är aldeles för begränsade. För första gången någonsin annordnades en festival som mixade musik, konst, filmer, workshops, diskussionsforum, avslappning och mat (allt med fokus kring hållbarhetsfrågor). Bara det gjorde festivalen unik i världen. Övrigt som gjorde festivalen till unik var att alla deltagare var med och skapade den genom att hålla en workshop, vara med i disussionerna.

Tack vare ihärdigt arbete i dussintals år från samiskt håll (Slow Food Sapmi) och goda samarbeten med Slow Food i Sverige och Slow Food internmational har Sverige och Jokkmokk fått äran att hålla värdskapet på Slow Foods första internationella urfolkskonferens. För forsta gången arrangeras Indigenous Terra Madre den 17-19 juni! Och jag Jonathan från Slow Food Göteborg rapporterar direkt från Jokkmokk. Det börjar alltså IDAG!! Och håller på tills på söndag. Konferensen har som syfte att samla urfolkens lokala kunskaper och hitta nya ingångar på frågorna om hållbar matproduktion (god ren och rättvis mat) göra det möjligt för samarbete mellan folken. Urfolksgrupper från världens alla håll har nu anlänt och stämningen på Jokkmokk är nu på topp, en timme innan allt börjar upplever man läget lite som lugnet inför stormen.

Förberedelserna har varit igång sedan i måndags. Jag anlände i onsdags som volontär... Jag började med att besöka same/fjällmuséet Ajtta och igår så körde vi igång på allvar den första delegaten anlände redan till frukost igår. Han hette Rogelio och var från Equador - och berättade sin livshistoria för oss. Hur han vuxit upp på en traditionelln ekologisk gård där hans farfar var medecin man och frisk och pigg som få (blev 113 år gammal) och kände alla i hela byn. I deppressiva tider var livet lite svårt ute på landet så Rogelio immigrerade till staden och började plugga till Agronom, som färdigutbildad hamnade han sedan på storskaliga industriella jordbrukanläggningar som tack vare de multinationella företagen som Monsanto m.fl.  (Les Transnationales) använde kopiösa mängder besprutningsmedel (gifter för både människor och djur). "Jag höll på att dö av alla gifter" sa han. Till slut kom han i kontakt med Permakultur och biodynamiska odling och han insåg attt det var detta som hans föräldrar och farföräldrar hållt på med i alla tider. Han har blivit certifierad av Bill Mollison som permakultur designer och har arbetat med detta i 10 år. Återkommer om permakultur vid ett annat tillfälle med kortfattat handlar det om att matproduktion på naturens villkor och design för ekologisk hållbarhet.

Om precis en timmar inleds den stora konferensen med ett första seminarie. Idag kl. 11. detta går att följa i direktsändning som webtv på, där kommer även kunna följa nyheter från konferensen..
http://www.slowfood.sapmi.com

NU måste jag sätta igång med sista minuten förberedelser! Ses och hörs!!

Jonathan
Jokkmokk

Raj Patel funderar kring olika mojligheter i artikeln nedan. Mycket intressant!

/Kajsa
Stockholm

http://rajpatel.org/2011/05/04/can-the-world-feed-10-billion-people/

Efter att köttkonsumtionen minskat eller stagnerat under 2009 har den under 2010 återigen ökat. Tyvärr! Detta med tanke på att forskare och experter är eniga om att köttproduktionen världen över är en enorm orsak till den ökade växthuseffekten. Till diskussionen hör också att djurskyddslagarna världen över ofta är under all kritik. Ibland känns det synd att det är högkonjuktur - vi verkar bli så otroligt hetsade att handla bara för att vi kan. Tänk om vi sparade undan de där slantarna som går till kött och lade på en resa, vardagslyx eller gå ner i arbetstid. För mådde vi sämre under 2009 för att vi åt mindre kött? Knappast!

Läs mer om Jordbruksverkets senaste statistik:

http://www.jordbruksverket.se/formedier/nyheter/nyheter2011/kottkonsumtionenstigerigen.5.e01569712f24e2ca0980000.html

Visste du?! Att vi inte kan främja ett hållbart jordbruk helt utan djur. Vi behöver betande djur som håller våra landskap öppna och konstgödsel blir värdelöst när djuren själva står för gödseln. Fiffigt! Dock gäller det att välja rätt kött!

Tips! Välj svenskt kött från betande djur, en EKO-märkning garanterar detta. Och kom ihåg att även grisar och kycklingar och höns ska gå ute! Ekoägg kära vänner, ekoägg!

/Kajsa
Stockholm

Jag känner en man som bor på en av de vackraste platserna på jorden. I ett vitt hus, med en gårdsplan, en bagarstuga, ett litet stall – fast med får som inneboende, hagar, skog, gödselstack och det viktigaste av allt, en ladugård! Med tillhörande fodermagasin och höskulle, rundbalar runt knuten och skördetröskel i garaget. Han är verkligen en riktig bonde! Och hur många känner en sådan egentligen?

När jag var liten var hans gård en av de allra bästa och mest spännande platserna på jorden. Hos bonden fick man köra traktor fast man bara var fyra, åka flakmoped, fodra tjurarna och låta kalvarna suga på ens tummar. Man fick åka med på toppen av hövagnen, trampa havre tillsammans med spindlarna och spola ladugårdstaket så att bajset yrde. Men det bästa av allt. Det som ändå vägde tyngst var att man varje morgon fick gå ut i ladugården med en tillbringare och vrida på kranen till den stora, rostfria mjölktanken så att en fem centimeter tjock stråle pinfärsk mjölk fyllde kannan med sån fart att bara tanken på vad som skulle hända om man inte hann stänga kranen igen var fasansfull. Det var riktig mjölk det! Och som Corn Flakes och mjölk smakade hos bonden, oj oj oj! Jag vägrade äta det under resten av året för smaken var så fel, så blek och ogod i jämförelse. ”Vanlig” mjölk smakade liksom inte ladugård, extramorfar, gräs och solsken – bara likadant varje gång. Urtråkigt!

Idag har bonden bara sju köttdjur, mjölkproduktion blev för olönsamt och jobbigt i längden – man måste ju leva också. Precis som att en sommar var doften av hönseri plötsligt borta, man såg färre kor i hagarna, traktorerna började plötsligt likna museiföremål och fårhagen försvann under sly och gräs. Längs den 3 kilometer långa vägen ner till havet där det tidigare funnits sex aktiva bönder så fanns bara en kvar. Och även den bonden letar nu efter en köpare till de sista sju kreaturen. Ingen kan eller vill ta över gården, den enda aktiva bonden i området kan inte ha betande djur på allas överblivna mark och som ensam bonde som i sommar fyller 70 och ska höftledsopereras för andra gången blir det mycket jobb. Väldigt mycket jobb! Somrarna med mjölk direkt från juvren känns långt borta men längtan efter en riktigt god portion Corn Flakes kvarstår. Kanske till och med starkare än förr.

Det är inte för inte som man känner att en riktig insats för framtidens matkultur skulle vara att lämna den igengasade storstaden och bli bonde på en av jordens vackraste plaster. För faktum är att bara knappt 1,5 procent av den svenska befolkningen är lantbrukare. (Naturskyddsföreningen) För 50 år sedan kunde och förväntades en sådan bonde föda sex till åtta personer. Idag förväntas han föda ungefär 126 personer, men kan givetvis inte göra det och samtidigt ha folk som tappar mjölk direkt ur kranen i ladugården. (Food Inc, 2008) Det blir en väldans kö till mjölktanken om mornarna det…

Men det är så deprimerande att det här är vad som pågår samtidigt som extremt många går arbetslösa och ännu fler går hungriga. Men problematiken ligger inte bara i att arbetet som bonde sker på 200 procent, är otroligt slitsamt och knapert. Utan också till stor del i att alldeles för få barn har fått uppleva den genuina lyckan av att ha en kalv sugandes på ens tumme. De nästan 99 procenten (!) som bor i städerna har aldrig ens fått smaka på en riktig portion Corn Flakes med mjölk. Riktig mjölk! Men det måste gå att komma på ett sätt där dessa två ganska sorgliga verklighetsbilder kan slås ihop till en positiv, hållbar och lycklig framtidsvision. Jag tänker mig att man istället för att gå till gymmet en gång i veckan åtar sig x antal timmar i ett bondekooperativ. Tillsammans med bonden – arbetsledare och utbildare, bildar man en grupp med frivilliga som delar på arbetsbördan och så även på frukterna av mödan. Mjölkkor på en gård, ägg på en annan, kött från en tredje. Gammal hederlig byteshandel.  Bara längs den tre kilometer långa vägen till havet skulle det kunna sysselsättas massor av stressade stadsbor, sparas mängder av koldioxid, skapas helt nya hushållsbudgetar, utbytas kunskap, tas vara på traditioner och inte minst – skapas lycka! För att få höra hur tystnaden lägger sig i ladugården när alla djuren blivit utfodrade och veta att det blir mjölken som du senare häller på dina flingor, det är lycka det!

/Kajsa

Stockholm

Igår var det årsmöte i Slow Food Göteborg där jag fick äran att vara med. Dettta främst då det skulle bli en riktig föryngring inom styrelsen. Tre nya styrelsemedlemmar med en ålder under 35 år där den yngsta är Jonathan som även skrivit en del här på bloggen som är 18 år. Det delades också ut en spännande premiering till en skolrestaurang i Göteborg. Känns riktigt kul att man kan se att även de som lagar maten i offentlig sektor annamar Slow Food tänket!!!

Så Gott jobb Göteborg! Hoppas detta kan inspirera andra Slow Food föreningar runt om i Sverige!

 

/ann

 

Dagens tips! Ta en promenad i solen och njut av vår natur och moder jord!

I helgen är en mässa för alla matintresserade som har vägarna förbi Göteborg. Det är på Eriksberg och ni hittar all information HÄR

 

/ann

Slow Food Stockholm Haga bjuder på gratis filmvisning av Food Inc och ett panelsamtal med bland andra Mats-Eric Nilsson och Stockholms ende bonde om att äta och handla hållbart.

Det är inte svårt att handla gott, rent och rättvist!

Film och panelsamtal måndagen den 28 februari kl. 18 på Tvålpalatset i Stockholm.

Filmvisning av Eric Slossers och Michael Pollans film Food inc – därefter paneldiskussion och mingel på Tvålpalatset Sankt Paulsgatan 29, T-bana Mariatorget, Stockholm. Start kl. 18

Välkommen att mingla och diskutera med Slow Food, Mats-Eric Nilsson, författaren till Äkta vara och Hemlige kocken, Nätverket Tillväxt som berättar om vilken mat du kan odla i stan. Sanda hönseri och Stockholmsbonden Oloph Fritzén berättar om sin djuruppfödning. Ekobutiken 8t8 lagar goda nudlar.

Öppet för alla!

Kontakt:

Kajsa Sahlin 0706 407 047 kajsa.sahlin(at)gmail.com

Ulla Tillgren 0705-880 853 ulla.tillgren(at)telia.com

www.slowfoodstockholmhaga.se

Glömde ju ge ett konkret tips i förra inlägget... Dagens tips bygger på vad vi sagt tidigare om att äta mat som är i säsong. Så det blir ett mattips Fläsklägg och rotmos passar perfekt för denna årstiden, och alla ingridienser går att få tag på svenska och ekologiska... och för att göra det en bättre så va den ekologiska fläskläggen på extrapris i min butik denna veckan... så det är just vad som står och puttrar på plattan just nu!!!

 

/ann

Tänkte idag ge lite uppdatering på vad som händer inom Youth Food Movement i Europa och på hemmaplan!

Första rapporten är ifrån England och YFM London som har ett event den 17 februari, som ni kan läsa mer om här.

Sen är det (som vanligt) full fart på ungdomarna i Amsterdam. De kör 25 februari igång en ny omgång med deras YFM academy, som är en samverkan mellan studenter och yrkesverksamma inom områden från jord till bord, det vill säga allt från bönder till kockar.  Deras nästa projekt är en Food Film Festival 18-20 mars som ni kan läsa om här... om ni kan holländska vill säga. Om ni är intresserade av att veta mer om hur dom har lyckats i Nederländerna och medverka vid denna filmfestival så hör av er till mig på ann@42ann.se så berättar jag mer!

Vad det gäller läget i Sverige så jobbar vi vidare på att få igång lokala ungdomsinitativ och vill gärna ha fler som är villiga att göra något på sina hemorter. Hör av er på tidigare angiven adress, så gör jag allt jag kan för att hjälpa er. Där det är mest på gång i nuläget är Göteborg, då vi hoppas få igång en studentförening inom universitetet och vi har några unga som börjat engagera sig.

Jag hittade en halvtom flaska Coca Cola flaska från lillebrorsans kalas förrförra helgen och tänkte att trots att Coca Cola Company är lika med Fast Food, äckligt orent och orättvist, så var denna flaska redan köpt och borde användas. Avslagen som den var ville ingen ha resten, så jag bestämde mig för att trolla med den så att inget skulle gå till spillo.

 

Beslutet föll på att transformera kolan till ett vörtbröd. Ni kanske tänker att julen är förbi, och det stämmer ju! Men faktum är att vörtbröd har sitt ursprung i att ta vara på en restprodukt från öltillverkningen och det är först på senare år vi har transformerat den till ett måste på julbordet. Så jag kokade upp kolan (koka kola, haha) med färsk, pressad ingefära och lite malen kanel (hade ingen kryddnejlika), och tänkte hälla i en skvätt öl men hittade bara brandy. Det fina med att ha denna julmustliknande vätska som degspad är att det inte behöver tillsättas 2 dl mörk sirap — brödet får tillräckligt med färg och sötma ändå.. :)

 

Jag hällde detta varma degspad över lite rågkross, som jag tänkte skulle göra brödet lite mustigt. Mjölet man brukar använda i vörtbröd är rågsikt, men det är egentligen samma sak som att själv blanda 60% vetemjöl och 40% fint rågmjöl. Mamma hade, trots att icke ekologisk rågsikt innehåller massa mjölbehandlingsmedel och andra tillsatser gått på marknadsföringsknepet och köpt en stor påse. "Man tager vad man haver köpt" tänkte jag, med längtansfulla tankar tills nästa gång jag får sköta inköpen.

 

Nästa steg blev dock inte att i enlighet med många recept tillsätta ett eller två paket jäst – för jag tillverkade en surdeg i somras som vi matat regelbundet och som längtar efter att få baka ett riktigt långsamt surdegsbröd. Vört vore vore ju ett fantastiskt bröd att provbaka med nu när jag har lite tid i helgen, tänkte jag.

 

Konsten med surdeg är att man skall låta den förjäsa (kallas ”prooving”) med endast en del av mjölet i 12 timmar i ett varmt rum, för att sedan blanda i resten och göra som med vanligt bröd. Jästiderna brukar bli 2-3 gånger så långa men å andra sidan behöver du ingen. För att undvika förjäsningen så fuskade jag dock lite och tillsatte en tesked torrjäst, resten av mjölet och bearbetade till fin konsistens.

 

Nu tre timmar senare är degen redo att baka ut, och den ser riktigt fin ut. En hemlighet jag fick lära mig på den mysiga tv-serien River Cottage är att täcka med platsfolie för att hindra drag — ett enkelt sätt att slippa hysterin med man hålla köksdörrarna stängda.

 

 

[En ny version av det urgamla surdegbrödet, med söt doft av ingefära]

Vill ni veta mer om hur man gör surdegar och surdegsbröd kolla in:

http://sourdough.com/blog/sourdom/beginners-blog-starter-scratch

 

 

 

Njut nu ordentligt av helgen allihop, och ät något riktigt gott!

 

//Jonathan

 

Göteborg